Har jag rätt att träffa mina barn?

Som huvudregel: ja.

Även om den ena föräldern ensam har vårdnaden om barnet eller om vårdnaden är gemensam men barnet bor stadigvarande hos ena föräldern, så har barnet rätt till umgänge med den andra föräldern.

Det är barnet som har rätt att träffa den förälder som det inte bor tillsammans med. Det är alltså inte umgängesföräldern som har rätt att träffa barnet.

Det är föräldrarnas gemensamma ansvar att se till att barnet har kontakt med båda sina föräldrar.  

Umgängessabotage

Det händer att en förälder mer eller mindre aktivt motverkar barnets umgänge med den andra föräldern.

Om en domstol har bestämt hur umgänget ska se ut, kan umgängesföräldern begära att tingsrätten ska besluta om verkställighet av beslutet eller domenFöräldern inleder då ett s.k. verkställighetsärende vid tingsrätten, läs mer här.
Vad händer om en förälder inte följer
domstolens beslut eller dom

När umgänge inte är tryggt för barnet

I vissa fall finns det risk för att barnet far illa när det har umgänge med den förälder som det inte bor tillsammans med. Det kan bero på att umgängesföräldern har ett missbruk eller utsätter barnet för övergrepp. Det kan också bero på att det finns risk för att umgängesföräldern olovligen för bort eller håller kvar barnet.

Om det finns en konkret risk för att barnet far illa hos umgängesföräldern kan domstol bestämma att barnet inte ska ha något umgänge med den föräldern. Det är dock mycket ovanligt att domstolen bestämmer att barnet inte ska ha rätt till något umgänge alls med den förälder som det inte bor tillsammans med. Domstolen försöker alltid verka för att någon form av umgänge ska kunna äga rum. Utgångspunkten är nämligen att det oftast är bäst för ett barn att det har kontakt med båda sina föräldrar.

Det finns vissa möjligheter för domstolen att bestämma att umgänget under en begränsad tid ska ske tillsammans med ett s.k. umgängesstöd. På det sättet kan domstolen säkerställa att barnet inte utsätts för risker vid umgänget. Det är också ett sätt att undersöka om det går att få ett till stånd ett tryggt, oövervakat umgänge på sikt.

I vissa fall kan domstolen anse att det är lämpligt att prova ett umgänge genom telefonsamtal eller videosamtal. Om det umgänget faller väl ut kan domstolen anse att det är lämpligt att prova ett mindre omfattande, fysiskt umgänge, kanske tillsammans med ett umgängesstöd.