Barnperspektivet i vårdnads-, boende och umgängestvister

Barnets bästa

I vårdnads-, boende- och umgängestvister ska domstolen alltid sätta barnets bästa i främsta rummet.

Domstolen förväntar sig att föräldrarna agerar på det sätt som är bäst för barnet, inte på det sätt som är bäst för dem själva. Barnet får aldrig användas som ett medel i konflikten mellan föräldrarna. Barnet ska hållas helt utanför konflikten. Föräldrarna förväntas kunna se situationen utifrån barnets perspektiv och också kunna samarbeta med varandra om vad som är bäst för barnet.

Vad som är till barnets bästa beror på hur barnet är som individ och omständigheterna i det särskilda fallet. Vetenskap, beprövad erfarenhet och en individuell bedömning av barnets uttryckta åsikt kan vara vägledande vid bedömningen av vad som är förenligt med barnets bästa.

Barnets vilja 

När domstolen ska bedöma vad som är bäst för barnet tar den hänsyn till barnets vilja. I det sammanhanget beaktar domstolen barnets ålder och mognad.

Ju yngre ett barn är desto mer begränsad förmåga har barnet att t.ex. kunna överblicka effekterna av de egna önskemålen vad gäller boende eller umgänge. Det är därför domstolen inte låter yngre barns åsikter väga lika tungt som äldre barns åsikter. Det finns ingen exakt ålder när ett barn själv får bestämma hos vilken av föräldrarna det ska bo eller i vilken omfattning det ska träffa en umgängesförälder.

Barnet behöver inte uttrycka någon åsikt i socialtjänstens utredning men barnet bör ges möjlighet att göra det, förutsatt att barnet har nått en sådan ålder att det har förmåga att säga vad det vill.

Det är inte alltid en lätt uppgift för socialtjänsten utredare eller domstolen att avgöra vad som är barnets egen åsikt och vad som är föräldrarnas åsikt. Eftersom relationen mellan föräldrarna ofta är mycket ansträngd, är det inte ovanligt att barnet har påverkats av föräldrarnas åsikter om varandra. Barnet kan ha utsatts för en direkt påverkan, t.ex. genom att ha instruerats att säga vissa saker till utredaren. Påverkan kan också ha skett indirekt, t.ex. genom att barnet har fått höra negativa saker om den andre föräldern och därför inte längre vill träffa den föräldern.

Det är vanligt att barn känner sig tvingade att välja sida i konflikten. Barn har en tendens att vara lojala mot den förälder som de vistas hos för tillfället. Det händer också att barn vill skydda en förälder, även om den föräldern är våldsam eller har ett missbruk. Barn säger många gånger det som de tror att vuxna vill höra. För att kunna på ett korrekt sätt bedöma det som barnet uttrycker i socialtjänstens utredning, är det viktigt att utredningen i övrigt är så fyllig att det utifrån den går att tolka barnets svar och signaler.