Barnets boendeOlika boendealternativ och folkbokföring
Barnet ska vara folkbokfört (“skriven”) på den adress där det är bosatt. Barnets anses bosatt där det regelbundet sover. Om en av föräldrarna ensam har vårdnaden om barnet ska barnet var folkbokfört hos den föräldern. Om föräldrarna har gemensam vårdnad om barnet, ska barnet var folkbokfört hos den förälder som är boendeförälder. Boendeförälder är den förälder som barnet har sitt stadigvarande boende hos; den andre föräldern är umgängesförälder.
Om föräldrarna har gemensam vårdnad om barnet, och om deras samarbete är särskilt gott, kan det vara förenligt med barnets bästa att bo växelvis hos båda föräldrarna. Då bor barnet ungefär lika mycket hos vardera föräldern. Om barnet bor något mer hos den ena föräldern, bör barnet vara folkbokfört på den förälderns adress. Om uppdelningen av boendet är precis lika, får föräldrarna bestämma en folkbokföringsadress för barnet; barnet kan inte vara folkbokfört på båda föräldrarnas adress.
Växelvis boende
Det är vanligt att ett växelvis boende, där barnet bor ömsom hos den ena föräldern och ömsom hos den andra föräldern, innebär att barnet bor en vecka i taget i vardera hemmet. En vanlig lösning är att barnet, i vart fall om det är i förskole- eller skolåldern, byter boende varje måndag. Det är inget som hindrar att upplägget ser annorlunda ut, men om fördelningen är mera skev blir det i realiteten ett stadigvarande boende hos den ena föräldern och ett umgänge med den andra föräldern.
Forskning visar att längre separationer (en vecka eller mer) från en förälder kan innebära negativa effekter för det lilla barnet. Barn som är yngre än tre år mår oftast bäst av att vara stadigvarande boende hos den ena föräldern och träffa den andra föräldern ofta, helst flera gånger i veckan och då under kortare stunder och gärna i den egna bostaden. Små barn behöver vanligen en fast punkt och en tydlig anknytning. Växelvis boende är därför inte ett lämpligt alternativ förrän barnet har blivit något äldre.
Ett växelvis boende kan byggas upp för det unga barnet på så sätt att barnet till en början bor kortare tider hos föräldrarna och alltså byter boende ofta. Det är inte alla barn som klarar av den modellen. En del barn kan känna stress och otrygghet i den ofta förekommande växlingen av boendemiljö. Barnet kan reagera på det växelvisa boendet t.ex. genom ett förändrat beteendemönster. För att ett växelvis boende ska fungera för det unga barnet krävs det att barnet är tryggt i sig själv och att det får mycket stöd från båda föräldrarna, som dessutom behöver ha ett extra gott samarbete. Det underlättar också för barnet om så många andra miljöer som möjligt hålls konstanta; barnet bör t.ex. gå i samma förskola oavsett om barnet vistas hos den ena eller den andra föräldern. Slutligen är det också viktigt att barnet, när det vistas hos den ena föräldern, har möjlighet att hålla kontakten med den andra föräldern.
Det kan vara lämpligt att ge det lite äldre barnet ett visst inflytande över boendesituationen. Det är viktigt att lyssna på barnets uppfattning om boendet och att låta barnet vara med och bestämma, i den utsträckningen som dess ålder och mognad tillåter. Det är alltid olämpligt att tvinga igenom ett växelvis boende för barnet när barnet inte vill detta eller barnet reagerar på ett sätt som tyder på att boendelösningen inte är bra för barnet, bara för att ett växelvis boende känns mest rättvist för föräldrarna. Det är inte föräldrarnas intressen som ska avgöra boendefrågan utan vad som är bäst för barnet.
Det viktigaste är ändå att vara uppmärksam på hur barnet mår och reagerar på förändringarna samt att se till att barnet inte förlorar kontakten med någon av föräldrarna
Exempel på hur barnets boende kan se ut
Här följer några boendealternativ som kan fungera som inspiration för att hitta en lämplig lösning på boendefrågan.
Barn som är yngre än tre år:
Barnet bor stadigvarande hos den ena föräldern och träffar den andra föräldern ofta, på nedan angivet sätt.
Barn som är under ett år: Föräldern som barnet inte bor tillsammans med träffar barnet i dess trygga boendemiljö några timmar i taget, flera gånger i veckan.
Barn som är ett till två år: Barnet vistas vartannat veckoslut (lördag till söndag) hos den förälder som det inte bor tillsammans med och har dessutom ett dygnslångt umgänge med den föräldern under veckotid.
Barn som är två till tre år: Barnet vistas vartannat veckoslut (först fredag till söndag och sedan utökat till torsdag till söndag och eventuellt ytterligare utökat) hos den förälder som det inte bor tillsammans med och har dessutom ett dygnslångt umgänge med den föräldern under veckotid.
Barn som är tre år: Barnet bos växelvis hos båda föräldrarna.
Barn som är äldre än tre år:
2-2–3-metoden:
Barnet bor två eller tre dagar i sträck hos vardera föräldern. De veckodagar som föräldern har barnet skiftar varje vecka på ett systematiskt sätt.
Vecka 1
måndag – tisdag: barnet bor hos förälder 1
onsdag – torsdag: barnet bor hos förälder 2
fredag – söndag: barnet bor hos förälder 1
Vecka 2
måndag – tisdag: barnet bor hos förälder 2
onsdag – torsdag: barnet bor hos förälder 1
fredag – söndag: barnet bor hos förälder 2
Vecka 3
Börja om enligt anvisning för vecka 1.
2-2–5-metoden:
Barnet bor två respektive två respektive fem dagar hos vardera föräldern. Föräldrarna har varje vecka barnet boende hos sig under samma veckodagar (måndag till torsdag) samt varannan helg.
Vecka 1
måndag – tisdag: barnet bor hos förälder 1
onsdag – torsdag: barnet bor hos förälder 2
fredag – söndag: barnet bor hos förälder 1
Vecka 2
måndag – tisdag: barnet bor hos förälder 1
onsdag – torsdag: barnet bor hos förälder 2
fredag – söndag: barnet bor hos förälder 2
Vecka 3
Börja om enligt anvisning för vecka 1.
I praktiken blir effekten av detta upplägg ett rullande tvåveckorschema, nämligen:
måndag – tisdag: barnet bor hos förälder 1
onsdag – torsdag: barnet bor hos förälder 2
fredag – tisdag: barnet bor hos förälder 1
onsdag – söndag: barnet bor hos förälder 2
Börja om.
Se även Umgänge med barn