Enstegstätade fasader och vikten av att avtala rätt

Bakgrund

På senare år har användandet av putsade enstegstätade fasader fått stor uppmärksamhet i juristvärlden. Tekniken att anbringa puts utanpå isolering utan luftspalt användes ursprungligen som en form av tilläggsisolering på murade hus, men kom med tiden även att användas vid nyproduktion av hus med träregelstomme. Denna användning visade sig dock vara en mycket riskfylld konstruktion då fukt som tränger in inte torkar ut på grund av avsaknaden av luftspalt.

I två mycket uppmärksammade domar år 2015 prövade Högsta domstolen om användandet av konstruktionen utgjorde ett fel enligt ett vanligt förekommande standardavtal vid nyproduktion av villor till konsumenter och om entreprenören var ansvarig för detta. Ett antal husägare hade väckt talan mot Myresjöhus som byggt husen under påstående att det förelåg fel som bolaget var ansvarigt för. Högsta domstolen konstaterade i den första domen att konstruktionen inte var lämpad för sitt ändamål och att användandet av den därför innebar att fel enligt avtalet förelåg.

Det som framförallt gjorde domarna uppmärksammade var att konstruktionen då husen byggdes runt år 2000 var typgodkänd och vedertagen i branschen. Eftersom husägarna hade riktat sina anspråk mot Myresjöhus efter den tvååriga garantitiden i avtalet, krävdes att Myresjöhus skulle anses ha agerat vårdslöst för att bolaget skulle bli ansvarigt. I den andra domen prövades detta och Högsta domstolen kom fram till att bolaget hade varit vårdslöst genom att inte företa någon egen utredning kring hur lämplig konstruktionen var. Det räckte alltså inte med att förlita sig på typgodkännande och vedertagen branschpraxis.

Rättsfallet

Frågor om enstegstätade fasader har fortsatt att leda till tvister och nyligen kom en intressant dom från Hovrätten för Västra Sverige.

En bostadsrättsförening ingick år 2005 ett avtal med ett byggföretag om att uppföra två flerfamiljshus. Parterna avtalade om att standardavtalet ABT94 skulle gälla. Husen hade byggts med enstegstätade putsfasader och efter att fuktproblem hade uppstått, väckte Bostadsrättsföreningen talan vid Borås tingsrätt och begärde att byggföretaget skulle betala drygt 16 miljoner kr alternativt byta ut fasaden. Byggföretaget bestred yrkandena.

Bostadsrättsföreningen gjorde gällande att byggföretaget dels på eget initiativ valt att använda enstegstätade fasader som är en riskkonstruktion och att företaget i egenskap av totalentreprenör hade funktionsansvar för att konstruktionen skulle fungera. Vidare menade föreningen att företaget inte hade utfört fasaden på ett korrekt sätt och att fel därför förelåg.

Byggföretaget gjorde gällande att parterna avtalat om att den aktuella konstruktionen skulle användas och att man utfört den på korrekt sätt. Till stöd för detta åberopades bland annat en ritning.

Tingsrättens bedömning

Tingsrätten fann med hänvisning till 2015 års rättsfall att konstruktionen med enstegstätade fasader inte var lämplig för sitt avsedda ändamål. Beträffande byggföretagets åberopade ritning konstaterade tingsrätten att det inte i skrift framgick att enstegstätad fasad skulle användas utan att det krävdes av den som tittade på ritningen att denne insåg vad den föreställde och att man behövde förstora ritningen för att tydligt kunna se detta. Tingsrätten fann att byggföretaget inte lyckats visa att parterna avtalat om den aktuella konstruktionen.

Tingsrätten konstaterade att konstruktionen var att betrakta som ett fel som framträtt under garantitiden och att byggföretaget var ansvarigt för detsamma. Byggföretaget förpliktades att betala drygt 14 miljoner kr.

Byggföretaget överklagade tingsrättens dom till hovrätten.

Hovrättens bedömning

Hovrätten konstaterade inledningsvis att parterna avtalat om att använda ABT 94, vilket innebär att entreprenören som huvudregel har ett funktionsansvar, men att det samtidigt finns en regel i kapitel 1 § 7 som innebär att funktionsansvaret övergår på beställaren av entreprenaden om denne föreskriver en viss teknisk lösning, varvid entreprenören endast har ett utförandeansvar. Konsekvensen av detta blir att entreprenören inte kan hållas ansvarig för att en viss typ av konstruktion är olämplig, om beställaren begärt att den aktuella konstruktionstypen skall användas.

Hovrätten konstaterade att den ovan nämnda ritningen var en del av parternas avtal, att det framgick av den att byggnaden skulle förses med en enstegstätad fasadkonstruktion och att en av föreningens styrelseledamöter vid tidpunkten för avtalet berättat att parterna var ense om att fasaderna skulle ges den aktuella konstruktionslösningen. Hovrätten kom därför fram till att föreningen föreskrivit den aktuella lösningen och att byggföretaget därför endast hade ett utförandeansvar och inte något ansvar för funktionen.

Hovrätten konstaterade att de fel i utförandet som uppmärksammats vid besiktningar av entreprenaden åtgärdats successivt under garantitiden och att de brister som uppdagats efter garantitidens utgång var funktionsfel som byggföretaget inte ansvarade för. Hovrätten anförde vidare att det vid fel som uppstått efter garantitidens utgång krävdes att felet var väsentligt och att byggföretaget agerat vårdslöst, för att byggföretaget skulle kunna hållas ansvarigt samt att detta inte påståtts av bostadsrättsföreningen.

Hovrätten biföll byggföretagets överklagande och ogillade bostadsrättsföreningens talan.

Analys

Även om Högsta domstolens domar år 2015 innebar att byggföretag som använt enstegstätade fasader fick ett väldigt långtgående ansvar, visar den nya domen från hovrätten att man som företagare inte alltid är tvungen att ansvara för att byta ut konstruktionen. Det finns flera viktiga skillnader mellan Högsta domstolens domar 2015 och det nu aktuella hovrättsfallet.

I 2015 års domar var beställarna konsumenter och standardavtalet ABS användes, medan beställaren i hovrättsfallet var en bostadsrättsförening och standardavtalet ABT användes. I många fall ställer man mycket högre krav på en beställare som inte är konsument, vilket fallet visar.

Något annat som är intressant att notera är att bostadsrättsföreningen och byggföretaget kommit överens om att tillämpa ABT 94 (som idag ersatts av ABT 06) och inte AB 92 (som idag ersatts av AB 04). För kommersiella aktörer som avtalar om entreprenadarbeten, är det idag väldigt vanligt att man som standardavtal använder antingen AB 04 eller ABT 06. Den främsta skillnaden mellan dessa två avtal är att AB 04 avser utförandeentreprenader medan ABT 06 avser totalentreprenader. Vid utförandeentreprenader har som huvudregel beställaren ansvar för att välja en teknisk lösning som fungerar och entreprenören ansvarar endast för att utföra lösningen på korrekt sätt. Vid en totalentreprenad har entreprenören därutöver ett funktionsansvar, det vill säga att entreprenören ansvarar även för att den tekniska lösningen fungerar för det som den är tänkt att användas till. Från denna regel finns dock ett undantag, nämligen att när beställaren själv begär en viss teknisk lösning, blir han eller hon ansvarig för att den fungerar. Trots att parterna i hovrättsfallet hade avtalat om en totalentreprenad, ansåg alltså domstolarna att bostadsrättsföreningen var ansvarig för att den tekniska lösningen fungerade, eftersom parterna hade kommit överens om att enstegstätad fasad skulle användas.

Slutligen kan man konstatera att utgången i fallet även kan ha påverkats av hur bostadsrättsföreningen förde sin process. Hovrätten nämner att det hade krävts vårdslöshet för att hålla byggföretaget ansvarigt, men att detta inte kunde prövas eftersom bostadsrättsföreningen inte hade påstått att företaget varit vårdslöst. Med tanke på den stränga bedömning som Högsta domstolen gjorde år 2015, kan det inte uteslutas att utgången i hovrätten hade kunnat bli en annan om bostadsrättsföreningen hade utformat sin talan annorlunda.

Adacta Business arbetar bland annat med entreprenadrättsrättsliga tvister och biträder regelmässigt såväl beställare som entreprenörer. Tveka inte att höra av dig om du har några frågor!